Kufig värre

Det är en fin balansgång för att få ihop skrivtid. Hur många middagar, after works och fikor kan man tacka nej till innan hela ens sociala kapital är förbrukat? Hur mycket kan man isolera sig utan att bli kufig?

Dessutom är det svårt att alltid säga att jag tar mig skrivtid. Ibland tänker jag att det kanske vore bättre att gå med i ett fiktivt fotbollslag. Ingen skulle ifrågasätta om jag la tid på träningar och matcher. Det skulle bara bli jobbigt den dagen någon vill komma och titta när jag spelar.