Jag blir ALDRIG väderstressad, men nu är det tamejfan på gränsen att till och med jag funderar över vitsen att sitta inne och uggla med mitt manus.
Rosorna i trädgården är så vackra att jag bara gapar, alla jag känner badar och grillar så fort de inte lapar sol på en uteservering och smultronen är solvarma och stora som jordgubbar.
Om och om igen ställer jag mig samma fråga. Vad var det som var så roligt med att skriva nu igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar